olyckan...

...har varit framme =(
vissa kanske tycker att jag e knäpp som skriver om det här på bloggen men jag vill att alla ska veta att en olyckshändelse händer så lätt.
Igår skulle vi fika hos ett par kompisar till Tomas.. vi kom dit o pratade lite, Philip gosade me katterna. Jag o Thuva satt på golvet. Så skulle vi fika o Philip satt på en egen stol, jag satt me Thuva i knät o Tomas satt mitt emot mig. Så hällde jag upp te i min kopp o Thuva e ju så nyfiken så jag tog min vänster arm runt hennes mage o höll i hennes hand o så lutade jag mig tillbaka o då hävde hon sig framåt o fick tag om kopp kanten med andra handen o tippade koppen, jag hann få tag om koppen när den föll men de va ju redan försent. Så Thuva fick lite av det heta vattnet på sitt högra lår o resten rann ner på mig o jag blev så chokad för sånt här händer ju inte mig... o dom vi va hos har jag inte träffat så många gånger så jag skämdes nå så fruktansvärt o på bara 5sek la vi Thuva i diskhon o spolade kall vatten.
Nästan direkt såg man hur huden började lossna där hon blivit bränd o bli en stor blåsa som gick sönder på en gång. Tomas ringde sjukvårds rådgivningen o frågade om man skulle åka akut o va man skulle göra innan.. jag höll Thuva hela tiden o tänkte inte ens på mitt eget ben annat än att jag kände hur de brännde men att höra Thuva gall skrika så brydde jag mig inte. Ville bara säga förlåt 10 000 gånger att jag inte hann göra något o att jag aldrig mer ska dricka te i hela mitt liv. När vi spolat i 20 min la vi henne på golvet på en handduk o bytte blöjan som va iskall o dyngsur, då skrattade hon åt oss o va mycke lugnare. Vi fick låna några gamla plagg från Henke som hans barn haft när de va små. Henke o Ylva höll Philip sysselsatt o gav honom fika. Han fick stanna kvar där när vi packade in oss i bilen så hämtade Tomas föräldrar honom där. Tomas o Henke har kännt varandra sen Tomas va yngre o bodde hemma.
På akuten fick vi komma in typ direkt.. Thuva va så sjukt trött o ville helst bara sova så hon skrek en hel del där o försökte gosa in sig i min arm men gjorde väl för ont.
En sköterska gav Thuva alvedon o sen något morfin liknande som skulle lugna henne, lyfte sen på huden som varit blåsan o klippte bort det, va ju död hud. Sen la de på en vit väv med en gele på, sen blöta kompresser, sen torr vadd o sist bandage runt.
När de va klara hade våran lilla kämpe nästan somnat... vi fick lite instruktioner o sen fick vi klä på henne o åka hem... tog inte ens en timma totalt. Thuva sov i bilen hem o hon fick sova vidare i sin säng.
När jag hämtade väskan i bilen bröt jag ihop trodde aldrig jag skulle sluta gråta... Tomas höll om mig o intalade mig att jag inte skulle anklaga mig själv... Men jag känner mig som världens sämsta mamma. Sånt här händer som sagt INTE en själv, o nu har de det. Gick så otroligt fort o jag höll ju redan i henne för att hon e så nyfiken men ändå blev hennes arm en meter lång.
Doktorn sa att de va jätte bra att vi kylde så fort så det kommer inte ens bli något ärr, men nu då... att se min lilla prinsessa på golvet o försöker börja krypa o hasar fram på rumpan med högra låret i ett stort paket skär i mitt hjärta... vi ska tillbaka till sjukhuset på tisdag så skulle de lägga om såret. Vi förberedde oss på att natten skulle bli tuff men Thuva sov hela natten o vaknade kl 6. Har varit lika pigg o glad som vanligt o verkar inte ha det minsta ont.

Idag kom mamma hit o hälsade på, pappa tävlade i Munktell, o hon hade me samma sånt vitt nät med gele på som hon fått när hon brände sig... Vi ringde rådgivningen igen o undrade om vi fick lägga om Thuvas sår själva, för hela bandaget hade åkte ner på halva såret så översta delen va bar... o det va ok. Nu har det suttit kvar hela dagen iaf så det känns skönt.
Jag o Philip följde me mamma till Munktell efter lunch, Thuva va så trött o behövde sova i lugn o ro o Tomas skulle mecka igaraget så hon fick vara hemma.
Philip hittade 2 små grabbar vid fri idrotts banan som han tyckte va roliga o gick bara fram o skulle sitta hos dom... sen hoppade vi i den gigantiska tjocka mattan o Philip tycker de e super kul att göra kullerbyttor o hoppa tills han ramlar =)

Vill bara att alla som läser detta ska veta att det är ett ögonblicks verk o att man inte ska anklaga sig själv, helt plötsligt så är armarna på våra små en meter långa. Kommer aldrig mer ha barnen i knät när jag fikar eller iaf inte när jag dricker något varmt... o kommer dröja innan jag slutar anklaga mig själv men försöker trösta mig med att hon bara fick lite på insidan av låret o att hon har sitt strålande humör kvar o ler o skrattar lika stort mot mig som förut....
Ska försöka byta om o gå o lägga mig nu... hoppas på att sova lite bättre inatt.

På onsdag kommer isolerings firman o ska isolera hela taket på över våningen =) så till nästa helg ska de vara varmt där uppe. Snickarna har hunnit få upp mellan väggen mellan badrummet o klädkammaren o reglat för taket där me. =)

PUSS